fredag 26 december 2008

Julkalendern & jultidningen

Vi hoppas att ni har ett lysande helgfirande. Vi vill bara påminna om att ni nu kan skicka in era julkalendersvar, och att deadline är nyårsdagen. Maila till amanda.idberg[at]gmail.com.

De fem vinnarna mottar den exklusiva Total Eclipse-cd-jultidningen, med bidrag av Viktor Johansson, Teresa Stenler, Fredrick Östlund, Jenny Damberg och Philip Teir. Samt oss själva förstås. Tidningen innehåller allt från årskrönikor, jullåtar, julnoveller och julspel. Allt för att ni ska kunna dra ut på julstämningen ända till nästa år.

Själva ligger vi lågt fram till januari, leker med våra elektronikjulklappar och försöker hinna ikapp med vårt TV-serie-tittande. Vi lämnar er med lite pausmusik.

onsdag 24 december 2008

GOD JUL!



En synnerligen god jul tillönskar Total Eclipse-bloggen sina välartade läsare!

tisdag 23 december 2008

Lucka #24

Klockan nitton ikväll
Blir det inget zapp
Karl-Bertil så snäll
Lämnar då en klapp
Till alla i dåligt skick
Ja, till varje bastard
Men vem var det som fick
En julklappsbiljard?

Lucka #23


Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas.
Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien.
Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.
Och Josef, som genom sin härkomst hörde till X hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till X stad Betlehem.

House of what, now?

måndag 22 december 2008

Julklappspapper - en vetenskap


Det finns många saker som tar fram Martha Stewart i mig. Ibland försöker jag motarbeta de tendenserna, ibland inte. Vad det gäller julklappar tycker jag mig ha hittat en sund balans, mellan å ena sidan min bror som vanligtivs lägger ner presenten i en påse och tejpar ihop, och å andra sidan scrap booking-galningar som trycker sitt eget papper och applicerar torkad frukt och stjärnanis.

Jag låter aldrig butikspersonal slå in mina paket, för jag vill att de ska matcha varandra och dessutom är det slöseri med tid att köa i en evighet för generiskt tomtepapper eller ännu värre logotyp-papper, när det går lika fort att slå in själv.

Årets julklappspapperstema håller sig långt fråm tomteland. I år har jag fastnat för pastellerna. Ljusrosa med svart sidenband eller turkost med vitt sidenband.

söndag 21 december 2008

Lucka #22

Följande konversation är hämtad ur den bästa julfilm som någonsin gjorts. Vi söker ett utsuddat ord:


Frank Cross: I'm gonna give you a little advice Claire. Scrape 'em off. You wanna save somebody? Save yourself.

Claire Phillips: Oh well that's a really nice attitude. Merry Christmas.

Frank Cross: Bah - - -

Ja, "bah" vad? Om ni inte kan den här får ni inga julklappar i år.

Lucka #21

I den tjugoförsta luckan finns en julklassiker där huvudrollen spelas av en biffig man som även har en lite mer seriös alternativ karriär. Vad heter filmen?


"Howard Langston: You guys are nothing but a bunch of sleazy conmen in red suits.
Mall Santa: What did you call us?
Howard Langston: You heard me right. Conmen. Thieves. Degenerates. Low-lifes. Thugs. Criminals!
Mall Santa: At the North Pole them are fighting words, Partner."

fredag 19 december 2008

Lucka #20

Bakom dagens lucka hittar vi en del av den berättelse som utgjorde förlaget Hachettes julbok till medarbetarna 1979. Vad heter novellens författare?


"Vinterresan var en sorts berättelse skriven i jagform, som utspelades i ett fantasilandskap vars tunga moln, mörka skogar, mjuka kullar och kanaler avbrutna av grönskiftande slussar med lömsk envetenhet påminde om landskapen i Flandern eller Ardennerna."

Lucka #19

I julkalenderns nittonde lucka är det åttiotal och Helena beslutar sig att byta Gävle mot London. Vad heter boken?

"Julafton förflöt som julaftnar gör. Jag var mätt redan klockan tio på morgonen. På eftermiddagen kom mormor och morfar. Morfar undrade om jag var änka eftersom jag klädde mig i svart. Jag svarade att jag var klädd i svart eftersom tomten var död.
- Men Jesus lever, svarade mormor och gav mig hundra kronor så att jag skulle klara mig i England."

torsdag 18 december 2008

Lucka #18

"Tomten sträcker fram sin hand
Den är klädd i en lovikavante
Samma som vi har på landet
Luktar säkert likadant
Och jag får ett stort paket
Med ett mönsteromslagspapper
Fyra änglar i ett snöre
Dallrar runt för mina fingrar
Vad det är därinne vet jag
Inte ännu men jag tänker
Att det kanske är nåt viktigt"

Ja, vad är det barnet får i Ann Jäderlunds dikt "Tomten"?

onsdag 17 december 2008

Årets julklapp



Årets julklapp ska tydligen vara en upplevelse, men här på Total Eclipse-bloggen tror vi mer på ett SMS från Pär Thörn.

Lucka #17


Vilken färg vill hon ha på bilen?

tisdag 16 december 2008

Konkurrerande julglädje

Förresten, ni har väl inte missat Philip Teirs jultubekalender?

Do:s and don't:s

Total Eclipse-bloggens mest ammningsfobiska bloggare föreslår en enda plats för ammande: i ensamhet. Eller om man vill vara lite mer finkänslig: i ostördhet.

Platser som helt enkelt inte lämpar sig: Butiker, gallerior, tunnelbanan, bussen, restauranger, caféer.

Och när vi ändå är inne på ämnet "var sak har sin plats": Det är aldrig någonsin ok att byta blöjor någon annanstans än toaletten.

måndag 15 december 2008

Lucka #16




Även bakom lucka #16 hittar vi ett hårt test av läsarnas förmåga att använda Wikipedia. Låten på spår 11 av den skiva där denna version av "The Bells of S:t Mary" förekommer brukar (nästan alltid) spelas live i julavsnittet av – ja, vilken talk show?

Julebak


Total Eclipse-bloggen - Nu som pepparkaka.

Lucka #15


Bakom lucka femton hittar vi en klassisk deckare. Mrs McGillicuddy har varit i city och handlat julklappar då hon på tåget hem blir vittne till något fruktansvärt.

"Mrs McGillicuddy tittade förnöjt upp på bagagehyllan där alla hennes paket låg. Toaletthanddukarna var ett verkligt fynd och precis vad Margret ville ha, rymdpistolen till Robby och kaninen till Jean var mycket lyckade, och den där koftan var precis vad hon själv behövde, både varm och elegant. Pullovern till Hector också... hon tänkte belåtet att hon hade gjort mycket förnuftiga inköp."

Men vem är mördaren?

lördag 13 december 2008

Lucka #14





Tootie är uppe och väntar på tomten i denna luckas klassiska julmusikal – men de flesta kvällar ägnar hon sig åt en annan hobby. Vilken?

Lucka #13


"I det avlägsna lilla samhället Kroka börjar luciafirandet närma sig och på skolan bestämmer man sig i år för att rucka lite på traditionerna. Istället för att den sötaste tjejen som vanligt utses till lucia, ska man i top model-anda rösta ut kandidaterna en efter en."

Vad heter tv-serien?

torsdag 11 december 2008

Lucka #12

"She packed her things, gave away all the stuff she didn't want. She had a one-way air ticket, Sydney-London, precisely on Christmas Day. She would spend Christmas Day on the plane. She thought all the time of all the beauty and blossoming lifestyle she was leaving behind her, the sea, the beaches, the shops, the mountains, but now it was like leaning over an old wall, dreaming. England was her destination, and really her destiny."



Författarinnan till den "Christmas Fugue" som dagens luckcitat hämtats ur, hade själv en hel del erfarenhet av att flytta mellan länder och kontinenter. Vi söker namnet på hennes mest kända bok, filmatiserad 1969 med Maggie Smith i huvudrollen.

So you think you can dance?


Apropå pekoral. Jag såg filmen Excalibur i helgen. Eller, jag såg halva Excalibur innan jag gav upp för att den var så fruktansvärt dålig. Det här är en typisk scen, fånig dans som ska vara enormt förförisk och män som gastar och gormar. Jag trodde att det var den här filmen Monty Python parodierar i Holy Grail, man förväntar sig när som helst riddare med kokosnötter, men nej! Holy Grail kom innan Excalibur.

I en annan scen har en riddare i full riddarrustning sex med regissörens dotter. I en scen dyker Lancelot, även han i full rustning, upp med ett svärd ur en sjö. Och genom hela (halva) filmen fortsätter de att skrika.

Lovtal till språket

"Då de rasistiska teorierna uppenbarade sig under förra seklet påpekade man att det fanns grundläggande skillnader mellan kulturerna. Kolonialmakternas ekonomiska framgångar framställdes absurt nog som en följd av deras kulturella överlägsenhet. Teorier av detta slag dyker upp med jämna mellanrum som en febrig, pervers impuls för att rättfärdiga neokolonialismen eller imperialismen. Somliga folk skulle vara på efterkälken, de skulle inte ha fått medborgarrätt (talan) för att deras ekonomi är efterbliven eller för att deras teknologi är gammalmodig. Men har man märkt att alla folk i världen, var de än befinner sig och vilken utvecklingsnivå de än har uppnått, använder sig av språk? Och att vart och ett av dessa språk är samma logiska, sammansatta, väluppbyggda och analytiska helhet som gör det möjligt att uttrycka världen, att beskriva vetenskapen och uppfinna myterna."

J. M. G. Le Clézio i Nobelföreläsningen "I paradoxernas skog". Läs den här.

lucka #11


Vad hävdar David Bowie kommer ner genom skorstenen?

onsdag 10 december 2008

In with the incrowd

För den som inte har tröttnat på kulturkonservativ/radikal-debatten finns på aftonbladet ett test.

Eller om du ger blanka fan i kulturdebatter men gillar test!

P.S. Jag blev kulturradikal - vad blev du?

För att du tydligen inte är värd det längre

... L'Oréal är nu tvungna att varsla 5% av sina anställda. Vi får se om lika stora ansträngningar görs på statsnivå för att rädda sminkindustrin som bilindustrin.

xoxo

Bara en kortis om gårdagens Gossip Girl.

Seriens tveklösa behållning; Chuck, var aspackad, ledsen som fan och kallade Lily för whore. Queen Bee Blair försökte trösta och öppnade upp sig och han sköt ned henne utan pardon. Chuck är i form igen!

Däremot känns det ju ganska trist att Gossip Girl också ska ha ett illegitimt barn, bortadopterat för 20 år sedan. Det är ju en ganska trött plot redan i 90210.

tisdag 9 december 2008

Lucka #10



Vilka två titlar är julberättelserna av författaren ovan samlade under?

Gott nytt skitår...

... önskar den tidigare så optimistiske arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin.

Say my name

Total Eclipse-bloggens medlemmar tycker inte att vi har så komplicerade namn, varken att skriva eller att uttala. Men Elise brukar kallas både Elsie och Elise med uttalat sista e och under en lång period i våras insisterade en journalist och chefredaktör på att jag i själva verket hette Ida. Det hjälpte uppenbarligen inte att jag signerade mina mail med Amanda eller att min mailadress innehöll mitt namn.

-Hej Susanna, skrev jag.
-Hej Ida, svarade hon.

Lucka #9

När vi öppnar lucka nio ser vi storslagna jaktscener och dipsomani. Vad heter boken?

-Du kom först efter jul.
-Ja, jag hade satt mig i sinnet att fira en glad jul.
-Och blev den glad?
-Jag tror det. Jag minns inte mycket av den, och det är ju alltid ett gott tecken.

måndag 8 december 2008

Julegott


Det bästa med julen är när budfirmor levererar kilovis med godis en måndagförmiddag.

Landsortstidningsrecension version 1.0

Språklek och annat tjafs

Den här helt igenom tomma och tråkiga boken som jag inte ser poängen med över huvud taget är uppenbarligen en analys av nutidens narcissism, och om författaren bara inte hade lekt med språket kanske jag hade fattat det.

Det är synd eftersom den här genomusla boken visar på så stor potential.

Ghösta Carlzon

PS. Självklart utspelar den sig delvis i Stockholm! DS.

söndag 7 december 2008

Lucka #8

A winter's day

In a deep and dark

December;

I am alone,

Gazing from my window to the streets below

On a freshly fallen silent shroud of snow.

I am a rock,

I am an island.



... sjöng Simon & Garfunkel i sin hit från 1966. Vi söker namnet på den engelske poet som myntade uttrycket "no man is an island". En ledtråd finner ni i romanen bakom lucka #5.

Lucka #7

PUBERTETSSONEN: - Jag lovar att den kommer att välta. Julgransfoten är för klen.
PAPPAN: - Nu tiger du! Hör du det!

(Granen välter)

PAPPAN: - Helvete också!
KOLOBRIERNA: - Zum zum zum zum zum zum.
PUBERTETSSONEN: - Vad var det jag sa!
PAPPAN: - Du sa ingenting! Hjälp till här istället! (tar tag i granen)
YNGVE OCH FIA: - Pappa, du är iväg för bilden! Kan du inte göra det där sen?
PAPPAN: - Granen har ju för helvete fallit på...

Jaa... på vad har granen fallit?

fredag 5 december 2008

Lucka #6

Bakom den sjätte luckan hittar vi en del av en dikt av en ständigt kulturdebattaktuell poet, som bland annat skrev boken som ligger till grunden för musikalen Cats. Vi söker de bibliska figurerna i diktens titel.


---


All this was a long time ago, I remember,
And I would do it again, but set down
This set down
This: were we led all that way for
Birth or Death? There was a Birth, certainly,
We had evidence and no doubt. I had seen birth and death,
But had thought they were different; this Birth was
Hard and bitter agony for us, like Death, our death,
We returned to our places, these Kingdoms,
But no longer at ease here, in the old dispensation,
With an alien people clutching their gods.
I should be glad of another death.

Lucka #5


I julkalenderns femte lucka hittar vi en ganska ensam romankaraktär vars far en gång komponerat en jullåt. Denna jullåt spelas fortfarande tillräckligt mycket under julen för att den ensamme romankaraktären ska kunna leva på STIM-pengarna. I boken förekommer även ett ganska brutalt ankmord.

Vi söker författaren.

torsdag 4 december 2008

onsdag 3 december 2008

Lucka #4

Romanen som dagens citat är hämtat ur belönades med Havmannpriset, och låter julhelgen utgöra fonden för ett familjedrama i norénklass. Vi söker den norska författaren.

”När jag för första gången hade tänkt tanken att det var möjligt att fira jul för oss själva och slippa de tunga, inflammerade dagarna, få göra på vårt sätt, då gick det upp för mig att det faktiskt var möjligt, att jag hade ett val, ett val som hade med allt att göra, inte bara julen, att jag faktiskt kunde säga nej till något jag inte ville, det att jag över huvud taget kände att det var något jag inte ville, när allt det gick upp för mig, hade det varit en otrolig lättnad, jag hade känt mig så mäktig, som om jag stod med ena knäet på scootersätet och körde ut över vidderna.”

julespam

Julklappstips till den som har allt: Tysk viagra. Och med vad säljer man bäst tysk viagra, genom obegriplig men poetisk text om Hercule Poirot, natürlisch.

Christmas gifft idea! Do you love your girlfriend?

PROVE IT ALL NIGHT: CLICK HERE

Fair. Who did that? And he laid his hand on the out towards
you, and i felt a command to come still a young manbefore
he had yet come to the at first. Hercule poirot said gently:
but who but i want to be very sure of my facts.
According.

Kritik av den negativistliska positivuliteten

Jädra kulturkonservativa. Varför måste de ständigt provocera, ifrågasätta och vara omvälvande?

Lucka #3

Bakom lucka tre hittar vi två män samtalandes i ett flygplan på själva julafton. Dialogen förklarar varför filmens hjälte är barfota under nästan hela filmen. Men vi söker skådisen som spelar skurken.

Businessman: You don't like flying, do you?
John McClane: What gives you that idea?
Businessman: You wanna know the secret to surviving air travel? After you get where you're going, take off your shoes and your socks then walk around on the rug bare foot and make fists with your toes.
John McClane: Fists with your toes?
Businessman: I know, I know, it sounds crazy. Trust me, I've been doing it for nine years. Yes sir, better than a shower and a hot cup of coffee.
John McClane: Okay.
[the businessman sees John's gun]
John McClane: It's okay, I'm a cop. Trust me, I've been doing this for eleven years.

tisdag 2 december 2008

FU Coca Cola Zero

Coca Cola Zero fälls i Näringslivets etiska råd för könsdiskriminerande reklam!

Jag förstår inte varför det alltid är feminister som anklagas för att inte ha humor, när den sexistiska reklamen är så sjukt dålig. Hela idén med Coca Cola Zero är ju att göra en Coca Cola Light men med svart på, så att den inte verkar girly. Reklamen är grabbighet i koncentrat, så att ingen stackars grabb ska kunna bli anklagad för bögeri bara för att han dricker lightläsk.

Jag vill skicka reklambyrån som gjort reklamen att se De ofrivilliga, men de skulle säkert vara de som fortsätter skratta när resten av publiken satt skrattet i halsen.

Lucka # 2

Lucka två gömmer en komedi som är så mörk att det är lätt att glömma att den utspelar sig under den gladaste av helger. Vi söker en film från 1960 där huvudrollen spelas av en ung man som skulle komma att bli en grinig gammal gubbe.

---
A short, rotund man dressed as Santa Claus hurries in from the street, and comes up to the bar beside Bud.

SANTA CLAUS (to bartender)
Hey, Charlie -- give me a shot of bourbon -- and step on it -- my sleigh is double parked.

He laughs uproariously at his own joke, nudges Bud with his elbow. Bud stares at him coldly, turns back to his martini.The laughter dies in Santa Claus' throat.

måndag 1 december 2008

Lucka #1

I julkalenderns första lucka hittar vi ett citat från ett julavsnitt med mirakulös snö och döda julgranar. Vi söker tv-serien.

X: So, you doing anything special?
B: Tree, nog, roast beast. Just me and Mom, and hopefully an excess of gifts. (to W) What are you doing for Christmas?
W: Being Jewish! Remember, people? Not everyone worships Santa.

Total eclipse of the Julkalender

Hej alla bloggfans,

Nedräkningen till jul har börjat, också på Total Eclipse-bloggen.

Dagens Nyheter slår rekord med sex stycken julkalendrar i år
själva har vi bara en, men det är ju kvaliteten som räknas.

Varje dag fram till och med julafton lägger vi upp en jul- och kulturrelaterad fråga. De fem läsare som skickat in flest korrekta svar vinner en specialgjord jultidning.

Obs! Skriv inte svaret i bloggkommentaren! Skicka in dina svar till amanda.idberg[at]gmail.com den 24/12!

lördag 29 november 2008

De Nya Moderaterna

Freedom of Youtube

Två viktiga yttrandefrihetsfall har engagerat mediasverige i veckan. Jag pratar förstås om Roberto Saviano som besökte Svenska Akademien tillsammans med Salman Rushdie. Samt Rikard Palm, som enligt löpsedlarna blivit avskedad för att ha sagt dumma saker som sedan synts på youtube.

Effekterna av Rikard Palm-gate kommer enligt säkra källor att bli "Död och pest och förbannelse som varar i femhundra år", och Facebookgrupperna med rubriken "Rädda Rikard Palm!" har nu vuxit till att omfatta cirka 10.000 medlemmar.

Än så länge har Rikard Palm färre supporters sammanlagt än Roberto Savianos största Facebookgrupp, men världen har fortfarande tid att vakna och inse hur viktigt det är för vår demokrati att kunna tolerera bloopers.

torsdag 27 november 2008

Torsdagsdiskussion: Ståuppkomediproblemet

C: Borde ni inte blogga om Mårten Anderssons uttalande om kvinnliga komiker i DN? "Jag tycker inte att det finns överdrivet många roliga tjejer i Sverige, och det beror på att nästan allihop utgår från att vara kvinna. Det är min teori. De går upp och säger: Jag som kvinna tycker så här Ni män, ni är så här." Mårten vet inte att män utgår ifrån att vara män men att det är det som är normen dvs det osynliga. Dumt sagt.

E: Fast... han har ju rätt om svenska kvinnliga komiker, även om det är klumpigt formulerat. Det han beskriver är ju exakt det som är problemet med Anna-Lena Brundin. Har man genomlidit ett av hennes set så förstår man precis vad man menar. Hon tror liksom att det räcker med att hon säger att "Jag är kvinna, det är inte ni". Fast problemet är förstås inte att hon utgår ifrån att hon är kvinna, utan att hon utgår ifrån att det räcker att observera det för att hon ska vara komiker. Problemet är väl för övrigt inte att det finns för få roliga kvinnor i Sverige. Problemet är väl att rätt få kvinnor använder den humorn för att försöka bli ståuppkomiker. Om det nu är ett problem.

A: Problemet är väl snarare att han inte fattar att han är man och att män är neutrum och aldrig behöver definieras utifrån sitt kön. Även om de är precis lika tråkiga.

E: Jag vet inte, han har faktiskt verkat rätt mycket vettigare än så de gånger jag sett honom. Fast det han invänder mot är ju faktiskt att kvinnliga komiker kör särartsfeminismkomedi, vilket ju till exempel Anna-Lena Brundin gör. Typ som Chris Rock som bara blir tråkigare ju mer han pratar om skillnaderna mellan könen. Det han säger är ju faktiskt: de utgår ifrån hur det är att vara Kvinna, att det särskiljer sig så ofantligt från att vara man.

A: Men män utgår ju också ifrån hur det är att vara män, men de fattar ju sällan de själva.

E: Jo, det är ju en jävligt klumpig formulering, det håller jag med om. Och om han verkligen menar att kvinnor inte ska utgå ifrån att de är kvinnor är det ju väldigt puckat tänkt. Men hans standupexempelmening är ju ett exempel på något jag ofta själv stört mig på med ståuppkomiker - både manliga och kvinnliga. Det är ju en sak att utgå ifrån sig själv och vem man är (kvinna, svart, vit, man, skåning, stockholmare etc.) och en annan att hela tiden betona skillnaderna mellan sig själv och andra grupper. Det är inte humor, mer katalogisering.

Vilket osökt får mig att tänka på...

http://www.youtube.com/watch?v=F1AuGtT5ByU
(notera Djävulen bär Prada-parodin på 0:21)

Dagsformen:

onsdag 26 november 2008

Trial and error.

Snart är det jul och lika säkert som Kalle Anka och Karl-Bertil kommer en egenproducerad miniserie på SVT. I år har man valt att filmatisera berättelsen om Selma Lagerlöf och Sofie Elkan, fantasifullt kallad "Selma och Sofie".

SVT har ju en fäbless för kostymdrama i juletid och inget fel med det, men när miniserierna har floppat så rejält de senaste åren (Snapphanarna, anyone?) borde de kanske ha lagt mer pengar på manus och produktion än på kläder som är in live. Och framförallt kanske de borde ha lagt mer pengar på casting istället för att rycka tag i första bästa innebandykille på stan och be honom säga en svensk skådespelserska.

Då kanske tv-publiken skulle sluppit vad jag frukar kommer att vara det mest bestående intrycket av "Selma och Sofie"; en Selma Lagerlöf som pratar stockholmska och gråter så att snoret rinner.

tisdag 25 november 2008

Dagens fakta

Eftersom jag under vinterhalvåret använder TV:n som en ställföreträdande sol att vakna till, brukar jag om morgonen kunna lära mig mycket oväntade saker. Som att Dolly Parton en gång bar en fantastisk påfågelklänning under en filmpremiär. Tyvärr visar sig bilder på Dolly Parton i klänningen vara svårlokaliserade. Däremot har jag numera lärt mig ännu något nytt, nämligen att det finns en hel del påfågelkostymer där ute i cyberrymden.

Den bästa är kanske ovanstående, något för tidningen Mate kanske?

Läst i tidningen.

Här skriver Elise om indiskt litteratur.

Och hos Magdalena Ribbing år återigen frågan om vegetarianer på tapeten. Jag tror att det är en generationsfråga, jag har aldrig varit med om att folk som är tjugo-någonting tycker att det är konstigt med vegetarianer, medan sextiofemplussare ibland kan bli så oerhört provocerande bara av tanken på att inte få använda samma stekspade till kött som till det vegetariska. Då handlar det knappast om att man gör det mycket svårare för någon annan utan mitt val av föda tas som kritik. Vilket ju är löjligt, jag beställer inte vegetarisk mat på t.ex. flygplan för att kritisera mina medresenärer och i och med det behöva diskutera lejonen och deras matvanor en hel flight.

Och vill man inte bjuda vegetarianer så slipper man faktiskt. Om man tycker att det är mer besvär än vad gästen är trevlig behöver man ju inte bjuda den.

lördag 22 november 2008

Skämt åsido

Även om vi alla kan sympatisera med Woody Allens karaktär Nick Fifer i Scenes from a Mall när han går loss på en mimare med sina knytnävar, är det förstås viktigt att man försvarar även mimarnas yttrandefrihet. Trots att de är så dåliga på att utnyttja den. Detsamma gäller förstås avarten "läppsynkare".

Det är inte bara Kina som gått hårt åt populärkulturen i dagarna. Burma väljer att sikta in sig på ståuppkomiker, särskilt de som är inne på actionfilm.
Den årliga komedigalan Secret Policeman's Ball - som ges till stöd för Amnesty - verkar för övrigt ha utvidgat begreppet komedi så att det numera inbegriper även mimare.

fredag 21 november 2008

My favorite things

Vilket osökt får mig att tänka på


"Men det som gör mig verkligt deprimerad är människor som saknar fantasi. Såna som T.S. Eliot kallar 'de tomma människorna'. Såna människor som , trots att dom har fyllt dom hål där det borde finnas fantasi med okänslig halmströ, inte har lagt märke till att dom saknar något och går omkring bland oss. Såna människor vars okänslighet gör att dom radar upp tomma ord och försöker pracka på andra dom."
Kafka på stranden, Haruki Murakami

"Skriv av. Skriv bara: vi är de tomma flickorna, med huvuden fyllda av halm. Vi är de stela flickorna, uppsträckta med glansiga ögon. Håliga, menlösa röster. Viskar som vinden i gräset."
Soja, Kajsa Sundin

"This is the dead land/This is the cactus land"
The Hollow Men, T.S. Eliot

"Dante, som i den stora diktens inledning själv gått vilse i en skog, har här i den trettonde sången kommit till en skog som gått vilse i sig själv. (---) Som ett nyfiket barn som förmanats att absolut hålla sig borta från en förbjuden godsak eller prydnad, kan Dante inte låta bli att knäcka en kvist som han fått i sin hand. Strax hörs ett rop och en röst som förebrår honom för att han helt saknar medkänsla: 'Varför stympar du mig?' Blod spränger fram ur den knäckta grenen som ur ett avslitet finger. Dante får veta att varje snår här i skogen en gång varit människor som nu förvandlats till buskar. Det är till självmördarnas skog som Dante och Vergilius nått under sin vandring."
En handfull regn, Niklas Rådström


"Jag hugger ett nytt märke i ett träd med yxan. Träden skriker tyst, blöder osynligt blod. (---) Coltrane plockar upp sin sopransax igen. Än en gång bryter upprepningen sönder verkligheten och pusslar ihop bitarna på ett nytt sätt."
Kafka på stranden, Haruki Murakami


"Jag försöker vissla för att fylla ut tystnaden. Jag visslar sopransaxofonens slinga ur Coltranes 'My Favorite things', men naturligtvs kommer mitt tveksammas visslande inte ens i närheten av det komplexa, blixtsnabba originalet. Jag bara lägger till snuttar så att det jag hör i huvudet liknar Coltranes sound."
Kafka på stranden, Haruki Murakami

"Jag återvänder till verkligheten. Varför i hela världen måste jag titta på 'Sound of Music' just nu?"
Kafka på stranden Haruki Murakami

"Girls in white dresses with blue satin sashes;Snowflakes that stay on my nose and eyelashes;Silver-white winters that melt into springs;These are a few of my favorite things."
My favorite things, Rodgers & Hammerstein

torsdag 20 november 2008

Språkvård

Apropå att vara en smartass: jag liksom många andra tycker att allt för få film- och serietitlar nuförtiden blir översatta till svenska när dessa börjar visas i Sverige.

Det skulle till exempel inte ha varit helt fel att låta ett tv-program med doktorer som ger råd till tittare heta just "Doktorerna", vilket skulle ha besparat tv-tittarna TV4-hallåans släpiga introduktion av "Daawcters".

Det mest flagranta exemplet är - som så många andra redan påpekat - filmen The Baader Meinhof Complex, en tysk film som alltså får behålla sin engelska titel i Sverige.

Men ibland går även titelöversättarivrarna för långt. Jag vet inte om det är SVT:s språkvårdsavdelning jag bör skylla på, eller om ansvaret ligger på individnivå - men när ett populärkultursbevakande program häromdagen recenserade en av mina nya favoritserier sades titeln plötsligt vara "nittiotvåhundratio".

Om man nu nödvändigtvis ska översätta titeln, varför inte hellre säga "nionolltvåettnoll", vilket skulle överensstämma bättre med den amerikanska utläsningen?

True Bloop

Caroline Ringskog Ferrada-Noli hyllar i senaste Rodeo True Blood. Hon har verkligen fattat, hon är verkligen nere med serien, hon kan verkligen alla referenser och hon kan verkligen namndroppa. Problemet är bara att det verkar som om hon inte har sett serien utan bara några youtube-klipp och introt.

Hon kallar flera gånger hålan Bon Temps för Marthaville och visserligen nämns Marthaville några gånger (t.ex. i youtubeklippet där Sookie säger "Marthaville is getting a Starbucks") men det går inte att missa att de bor i Bon Temps.

Och hon påstår att Eric, spelad av Alexander Skarsgård, pratar svenska när han är stressad. Ganska diskret stress, i sådana fall. Han säger "Vår lilla djurpark börjar växa till sig" när han träffar Sookie för att hon inte är helt vanlig och han känner det på sig. Om han även blir stressad av det döljer han det väl. Men om man inte har sett avsnittet utan säg ett klipp på youtube där han först pratar svenska, klipp, flyr från en razzia kanske man kan tro att det är vapyrkod för "alla ut!".

Vad är det med "journalister" och att inte kolla på serier man skriver om? Strunta inte i faktagranskningen, för som Morrissey säger:

Cause there's always someone, somewhere
With a big nose, who knows
And who trips you up and laughs
When you fall


Stress, stress

Har vi inte lärt oss någonting?

Forskare har lyckats återskapa mammutens arvsmassa för att en dag kunna återskapa den. Och inte för att vara den som är den, men kan de inte börja med att återskapa något litet och harmlöst istället för något så stort?

Jag vill minnas att det fanns en film på temat i min barndom. Då var det istället dinosaurier man återuppväckte och det gick ju bra, tills strömmen slogs ut och T-rex rymde och åt upp en man på dass! Kan de inte försöka återskapa de där knäppa fåglarna som självdör i Ice Age, istället?



(Och Johan Lundberg säger att populärkulturen inte kan lära oss något, HA!)

onsdag 19 november 2008

Kina - ett föredöme för oss alla.

Kina förbjuder mimande. Och jag föreslår att EU följer efter. Eller för att citera Giles från min favoritserie: "Nobody deserves mime, Buffy!"

Femton gastar på död mans kista, yo-ho och en flaska med rom.

Min senaste faschination är pirater. Riktiga pirater. Inte Disney-pirater eller vägpirater utan det faktum att det faktiskt finns sjörövare som med snabba båtar kör ikapp lastfartyg och med enterhakar och repstegar bordar och kapar fartygen.

Det finns olika sätt att skydda sig mot pirater, ICC (som anti-piratbyrån fast på riktigt) rekommenderar att man på sitt fartyg installerar ett stort elstängstel som ger stötar på 9000 volt om man försöker borda skeppet. Hamnar man under attack ska man styra mot vågorna och försöka skapa så mycket sjö som möjligt för det bli av förklarliga skäl svårare att lägga piratskeppet intill fartyget i hög sjö. Dessutom är det bra att installera ett satelitbaserat spårningssytem (kommer i diskret förpackning!) så att rederiet kan hitta en, om man skulle bli kapad.

Jag och DJ Füzzball föreslår att istället för att välja Suezkanalen utnyttja att jorden är rund och välja Panamakanalen (ett land, en stad, en hatt) eller utnyttja växthuseffekten och välja nordostpassagen.

Lite piratfakta:
- Ordet pirat kommer från grekiskans piera, 'försöka' el. 'angripa'
- Andra namn för sjörövare: buckanjär, kapare, korsar
- Till 1856 kunde man vara statligt sanktionerad kapare, om man hade ett kaparbrev och bara anföll fiendenationers handelsskepp.
- Många piratskepp hade egna sjukförsäkringar för sin besättning där de som skadades fick ersättning.
- I stockholms skärgård finns det flera vikar där pirater gömde sig och utgick ifrån när de anföll handelsfartyg på väg in till Stockholm. En fick jag och T använda som nödhamn en natt för några år sedan när vinden vänt och vi blivit tvugna att segla till en ny natthamn klockan tre på natten.

söndag 16 november 2008

Årets julklapp: en extra dimension.

Årets julklapp har av handelns utredningsinstitut utnämts vara upplevelser. Det finns flera företag som säljer presentkort för upplevelser om man inte själv orkar klippa och klistra och ge bort fyra middagsdiskningar eller så. Då kan man köpa lite mer fancy upplevelser, spa-helger, ballongflyg och till alla blivande föräldrar med bulle i ugnen som redan har allt kan man ge 4D ultraljud.

Ja, ni läste rätt, inte 2D, inte 3D utan fyra hela dimensioner foster! Jag är, som tidigare nämnts, inte någon expert på fysikens lagar och de dimensioner jag är bekant med utanför sci-fi är bredd, höjd och djup. Vilken är den extra dimensionen de erbjuder med sitt ultraljud? Troligtvis någon slags helvetesdimension där man smälter barn eftersom bilderna verkar se ut såhär:
Det står dock ingenstans om fräsiga 3D-glasögon behövs för att kunna se alla dimensioner eller om de i sådanafall ingår eller köps separat till julklappen.

fredag 14 november 2008

Idolkväll


E: De säger att hon är den nya Bonnie Tyler.

F: Bonnie Tyler snurrar runt i sin grav när hon hör det här.

E: Bonnie Tyler lever ditt svin!

torsdag 13 november 2008

Var är kärleken och lusten?

Gästbloggare: Anna Hjerpe, mammaledig förlagsredaktör
-----

Var är kärleken och lusten? Vad hände med att om du visar kärlek får du kärlek? Detta undrar jag efter att ha sett ”Förgrymmade ungar” på SVT i söndags. Visserligen känns dokumentären något vinklad men budskapet köper jag. För äntligen vill någon förklara vad detta eviga tjat om ordning och reda egentligen går ut på. Att det är dags för ”ordning och reda” och att ge läraren större ”befogenheter” har man ju hört till leda från vår enformige skolminister Björklund – och nu har reaktionen kommit. Några lärare har tagit till sig Björklunds egen fotbollsmatchpedagogik med gula och röda. Det är numera en metod som används av en av dokumentärens lärare, rött kort betyder ”ut ur klassrummet”, gult kort betyder ”snart åker du ut ur klassrummet”.

Andra metoder som en lärargrupp, på Björkestaskolan i Nykvarn, tyckt att det funnits fog för att införa är ”time-out”-metoden, Det är helt enkelt skamvrån eller snarare ett helt rum i det här fallet. Eleven får ”själv välja” om hon/han vill ta ”time-out” eller lyda läraren blint, ”time-out”:en betyder i det här fallet att ensam sitta i ett rum och begrunda vad man har gjort för fel. Tilläggas bör att rummet är målat i ”positivt” gult och med Simpsonbilder på väggarna, varav en är en parafras på Munchs målning Skriet (här är det istället Homer som får panikångest). Denna metod används från årskurs ett och framåt.

Denna trend, gäller dock inte bara lärare utan även föräldrar. Det finns föräldrautbildningar runtom i Sverige, varav en vid namn ”Föräldrakraft” är på frammarsch och numera finns i hälften av Sveriges kommuner. Där får föräldrar lära sig olika metoder och tekniker för att uppfostra sitt barn. Gör barnet rätt, alltså lyder föräldern, kan det delas ut en kram eller varför inte en blick, kanske lite pyssel om barnet har riktigt tur. Gör barnet fel, då är taktiken att ignorera dem. Ett effektivt sätt att få barnet att göra som man vill? Ett effektivt sätt att stympa barn känslomässigt, menar jag.

Vad gör läraren eller föräldern när ett barn argumenterar emot? Hur bemöts detta? Det som alla dessa metoder har gemensamt är att man slutat prata med barnet. Istället visar man med hela handen vad som är rätt och vad som är fel. Men tänk när vi vuxna inte vet vad som är rätt eller fel, hur gör vi då? Vi visar uppgivenhet när vi inte vill ta samtalet med våra barn, inte orkar eller har tid att möta dem. Barnens rättigheter har blivit allt viktigare från 1960-talet och framåt. Men rättigheter och demokratiskt tänkande tar tid, auktoritet är mer effektivt och mindre tidskrävande. Allt större barngrupper och allt mer tidspressade föräldrar skapar grunden för dessa auktoritetsförespråkare.

Att krama sitt barn, prata, pyssla, läsa sagor, är sådant som ingår i att vara förälder. Att ställa krav kärleksfullt, att våga ta beslut är att vara förälder. Har vi vuxna blivit så utbrända att vi inte längre orkar se våra barn i ögonen? Det är lättare att frysa ut dem tills de gör så som vi vill (inte vad som är bäst för dem). Det är en skrämmande trend detta att barn inte får störa vuxenvärlden.

Jag kommer att följa dessa ”ordning och reda”-metoder uppmärksamt framöver för nu vet jag hur de ser ut. Jag vill att mina barn ska gå på en skola där frågan är fri och där det får råda kaos inom rimliga gränser. Där andra värden än disciplin också får fokus. Där respekten för mina barn och andras är en naturlig del i pedagogiken. För jag ställer mig frågan igen: Var är kärleken och lusten?

(Rädda barnen skriver i GP om samma ämne. /A)

Det svenska humorarvet

I ett land långt borta fortsätter man kampen för bevarandet av kulturarvet.

onsdag 12 november 2008

Apropå

Apropå historiker och vampyrer:

Vlad the Historian


Vampyrer verkar vara en stark symbol i våra dagar. Man kan fråga sig vad det beror på: tänker man sig en överensstämmelse mellan hur folk i allmänhet lever och beter sig idag och bilden av vampyrer? Eller representerar vampyrer något i vår verklighet som vi är rädda för: knarkare, sociopater?
När vi såg på Boston Tea Party i måndags slog det mig att många samtida svenska historiker anammar en look som traditionellt har associerats med vampyrer. Vad döljer den där scarfen, egentligen, liksom?

Veckans retrofakta

När jag gick på dagis minns jag det som oerhört viktigt att vi skulle lära oss att själva skala våra kokta potatisar innan vi började skolan. Det måste på något sätt ha stressat mig, eftersom jag minns det. Kanske var jag väldigt dålig på det eller så var det känslan av att behöva ta i brunsåskladdiga potatisar som gjorde att minnet har etsat sig fast. Nuförtiden träffar jag ytterst sällan på oskalade kokta potatisar som inte är färskpotatis. Så det verkar som att den kunskapen inte var kritisk för mitt vuxenblivande.

Det var egentligen inte det jag ville berätta om, så vi går raskt vidare till 80-talsspelet Duck Hunt. Ni minns, nintendospelet där man med en orange pistol sköt mot ankor och om man missade blev man utskrattad av världens mest illojala jakthund? Det som har fängslat mig med Duck Hunt är inte själva spelet utan pistolen och eftersom jag inte är naturvetare och därför inte har läst mer fysik än "hur man bygger ett högt torn med ärtor och tandpetare" (eller var det i tekniken) har jag aldrig fattat hur den fungerar. Nuförtiden behöver man ju dock inte kunna någonting, man slår bara upp det på Wikipedia.

Och vad lärde jag mig om pistolen? Hur kan man skjuta mot teven och spelet fattar om man träffar ankan eller inte? Jo, det är inte pistolen som sänder ljuset, det är teven! Ankorna skickar iväg ett ljus och pistolen har en sensor som känner av det och då har man träffat. Tyvärr betyder detta även att man inte kan spela Duck Hunt annat än på en tjockteve, det fungerar inte med LCD eller plasma.

måndag 10 november 2008

Risken med empire-modeller.

När 40-talisterna nu börjat gå i pension har gruppen "hurtiga, pigga pensionärer utan självbild om pensionär" blivit betydligt större. Och problemet med vem man bör erbjuda sittplats på kommunala färdmedel likaså. Om man inte tycker att man är en tant eller farbror utan fortfarande hänger med, då vill man troligtvis inte få sin ålder kastad i ansiktet varje gång man åker buss. Ett delikat problem.

Imorse hände dock följande mig:

Det var ganska fullt på tunnelbanan och jag stod inklämd i ett hörn. Bredvid mig stod en liten tant som med en marginal på åtminsone 15 år passerat pensionsåldern. Jag tyckte att någon kunde resa sig och låta henne sitta men när det blev en plats ledig insisterade hon istället att jag skulle ta den.

Vilka, förutom åldringar, bör man låta sitta på tunnelbanan?

Det här, mina vänner, är risken med en kappa i empire-modell,en modell som även är känd som barn-i-magen-modellen eller buffé-modellen.

torsdag 6 november 2008

What would Oprah do?

Total eclipse-bloggen har ju som bekant Oprah som förebild i livet. Och vi hade svårt att hålla tillbaka tårarna när vi såg henne i folkhavet framför Barry när han höll sitt segertal. Vi har också hoppats på en ministerpost för henne men inte riktigt kunnat välja vilken som skulle vara bäst. Borde hon inte ha varit VP, egentligen?

Hur som helst verkar andra, kanske inte helt tillförlitliga, källor peka på att hon ska bli Londonambassadör!

Ett långsamt farväl



Även om det förstås är glädjande att det amerikanska folket nu har valt en president som inte bara kan läsa utan också skriva böcker, tillträder Barack Obama inte sin post förrän den 20 januari 2009.
Det återstår alltså att se hur W väljer att avsluta sina åtta år som president. Hittills verkar han välja den värdiga vägen, och har till exempel bjudit in Barry och Michelle på middag i Vita Huset, så fort de har tid.
Samtidigt kan det ju vara frestande att på något sätt avrunda sin karriär med en smäll, vilket gör att de närmsta månaderna kanske inte nödvändigtvis kommer att vara den lugna övergång som börsanalytikerna hoppas på.
I kategorin "avslut" har det här förresten alltid varit min favorit.

onsdag 5 november 2008

Smoke on the water


Min vän C skriver sin magisteruppsats om luftgitarrens historia. Den här bilden är det äldsta belägget för att luftgitarren har sitt ursprung i Sverige, här praktiserat av Anders Zlayer. Sedemera känd under namnet Zorn, han målade eventuellt en del tavlor också.

Tvärbaneminuter

Idag skriver DN om hur dålig tvärbanan är och SL och Veolia har naturligtvis ingen aning om att det är några problem.

Jag åker tvärbanan nästan varje dag. Och den är aldrig i tid. Aldrig någonsin. De ökända SL-minuterna har ynglat av sig i de ännu värre tvärbaneminuterna.

Ibland försvinner även hela tåg, man kan ha stått och väntat och följt skyltarnas nedräkning till 1 minut, till 0 minuter kvar, bara för att plötsligt se att det nu är 8 minuter till nästa tåg. Och om man då ringer och frågar SL vad som har hänt, kan de oftast inte ge något besked alls.

Det verkar även som om ingen tänkte på att belastningen skulle öka enormt när pendeltågsstationen i årstaberg öppnade. Där blir tvärbanan ofta försenad och stående för att så många ska på och av. Det gör dessutom att bussarna som ska till/från årstaberg får vänta och blir försenade för att de inte kan köra över spåren.

Vissa jag känner tar till taktiken att aldrig titta på nedräkningen och på så sätt aldrig känna sig stressad över hur dåligt tvärbaneminuterna överensstämmer med verklighetens minuter, andra knyter näven i byxfickan. Jag förvandlas till rättshaverist och vill ringa SL:s kundtjänst och fråga vad faaan som är fel, varje dag. Men jag gör inte det, för jag vet att det inte är deras fel att tvärbanan är sen. Jag ringer dem högst en gång i veckan...

Det öppna kontorslandskapets förbannelse

Det här är förbannelsen med det öppna kontorslandskapet. Man hör och ser precis vad alla andra gör, hela tiden. Snörvlande, hostande, hummande, visslande, kaffebryggande, telefonkonferansande, fingerledsknakande, kliande...

Vad fördelen med det öppna kontorslandskapet ska vara förstår jag inte riktigt. Att man slipper bygga väggar? Åh, den som ändå hade en vägg eller två!

Väderleksrapportdemens


Av olika anledningar såg jag jag ovanligt många nyhetssändningar igårkväll. Jag brukar sällan göra det annars, men igår, mycket på grund av presidentvalet i USA, såg jag och min sambo åtminstone tre olika nyhetsprogram med medföljande väderleksrapport.

När vi skulle gå och lägga oss frågade min pojkvän mig om det skulle regna imorgon. Det borde:
1. han redan veta, eftersom han sett exakt lika många meterologer och kartor som jag under kvällen.
2. jag kunnat svara på, eftersom jag fått det berättat för mig upprepade gånger med hjälp av spexiga grafiska effekter.

Men nej, vi lider tyvärr båda av grav väderleksrapportsdemens. Jag kan inte komma ihåg vad en meterolog säger. Inte ens om jag koncentrerar mig lyckas jag, det slutar alltid med att jag vaknar till vid snörapporten för fjällen och undrar vad de egentligen sa om stockholmsvädret för ungefär tre sekunder sedan.

Skulle jag bevittna ett mord och mördaren började prata om lågtryck, värmefronter och nederbörd skulle mitt minne omedelbart raderas och jag skulle aldrig kunna berätta om vem den skyldige var.

torsdag 30 oktober 2008

Pow! Pop! Puffin!


Att Island ligger pyrt till har väl inte undgått någon, men att deras sötaste fågel, lunnefågeln, också är hotad är kanske en nyhet.

Det största hotet heter Gordon Ramsay, även känd som Den elake kocken, ett epitet som jag alltid tagit för en överdrift, en del av en machoimage som Ramsay i egenskap av glorifierad mattant knappast kan leva upp till i verkligheten. Inte ens självbiografin Humble Pie med dess imponerande katalog över metoder att förnedra människor, lyckades övertyga mig om motsatsen.
Men när Ramsay igår dök upp hos Jay Leno och meddelade att han varit på lunnefågeljakt satte både jag och min pojkvän kvällsteet i halsen. Lunnefågeln med dess sorgsna clown-look, som på engelska har det passande namnet puffin (lite som en "penguine", fast uppuffad), som inte kan flyga eftersom den är för fet för att bära sig själv (adorable!) - Ramsay kunde lika gärna sagt att han skjutit jultomten.

onsdag 29 oktober 2008

snälla, snälla inte ännu!

Det här beskedet gör mig helt bedrövad.

Serge: Det stora youtuberetrospektivet

I Dagens Nyheter kunde man igår läsa att muséet Cité de la musique i dagarna drar igång en stor Serge Gainsbourg-utställning för att hylla det franska chansongeniet och jättepervot.
För den som inte känner för att lägga pengar på en parisbiljett bara för att höra Vanessa Paradis viskläsa Gainsbourgs sångtexter, rekommenderar vi i stället en Gainsbourg-på-youtube-festival. Följande är ett förslag på upplägg; periodiseringsmetoden skiljer sig något från Cité de la musiques.


1. Perioden då Serge inte fick ligga så mycket som han ville

I sin ungdom var Serge en chansonkompositör i svartvitt, som charmade folk med sina obamaöron snarare än genom att vara ful i mun. Under denna tid skrev han bland annat Jacques Prévert-hyllningen "Chanson de Prévert" som anknyter till den fina franska traditionen att dikta om döda löv och trummande regndroppar. Serge gjorde också sitt bästa för att få ligga med Brigitte Bardot, men kom inte längre än till en duett om "Bonnie & Clyde" (baserad på Bonnie Parkers egna dikter, som återfinns i svensk översättning av Lars Mikael Raattamaa i Lyrikvännen: Verskonstens ABC).

2. Perioden då Serge försökte ligga med France Gall

Detta är perioden då Serge skrev ekivoka sånger till sockersöta France Gall (som bland annat framförde en av hans låtar i Eurovisionsfestivalen), och toppade dem med videor där han storastyggavargenstirrade på henne. Till exempel "Dents de lait, dents de loup", eller "Les Sucettes" (om vilken en youtubare skriver: "serge gainsbourg is a dirty old man, he's looking to her like he wants a blowjob from france gall because he knows the meaning of the songstupid dirty motherf*cker").

3. Perioden då Serge fick ligga med Jane Birkin men föredrog att tortera henne

Under denna period var Serge ihop med Jane Birkin och tvingade henne att sjunga duetter i fel skala. Dessutom skrev han under denna tid filmen Je t'aime... moi non plus (De sexuella på svenska), där Jane Birkins karaktär utsätts för diverse sorters sexuellt, verbalt och fysiskt våld. Men samtidigt ser väldigt snygg ut. Ett bonus med filmen är Gerard Depardieus roll som en man som har ett väldigt, väldigt speciellt förhållande till sin häst.

4. Ögonblicket då Serge ville ligga med Whitney

Ögonblicket som redan youtube-kanoniserats av Filip & Fredrik.

5. Perioden då Serge antagligen inte fick ligga så mycket men gjorde ett antal provocerande videor som antydde att han låg med allt och alla

Från den här tiden minns man kanske framför allt videon med dottern Charlotte Gainsbourg ("Lemon Incest") och "Mon Legionnaire" (homoerotism med otippat slut). Men själv föredrar jag den lågmälda värdigheten i liveframträdandet av "Je suis venu te dire que je m'en vais" (ungefär: "Jag har kommit för att berätta för dig att jag ger mig av"). Låten är en återkoppling till den franska chanson-om-döda-löv-traditionen som inledde Serges karriär.

Oh, baby, baby

Alla är inte intresserade av fotboll. Alla tycker inte om teater. Alla går inte upp i brygga av frimärkssamlingar eller WoW. Och alla tycker inte om barn. Och det är klart att om man har vänner som är helt inne på fotboll eller frimärken och man själv är helt ointresserad så visar man ett artigt intresse eftersom man ofta vill vara snäll mot människor man bryr sig om. So far so good.

Men hur ofta förutsätter ytligt bekanta eller helt främmande människor att man ska vara intresserad av att prata om WoW i fyra timmar eller titta på deras hockeybilder en hel eftermiddag? Men med barn, alltså, då finns det ingen gräns för hur intressanta de är! Trots att spädbarn ägnar sig åt högst fyra aktiviteter och inte kan ett enda festligt trick. Och om man inte är helt begeistrad av varje random knodd kan man få höra saker som att man minsann inte är en "riktig kvinna", vad nu det är.

Och förresten, varför är barnvagnsplatserna på bussarna i mitten av bussen? Varför inte längst bak? Då skulle det inte bli bråk mellan föräldrarna och chauffören för att vagnarna blockerar gången och utrymmningsvägar. Längst bak i bussen går ju ingen förbi.

tisdag 28 oktober 2008

Det var bättre förr

video

Förläggarliv anno 1957 i Med glorian på sned.

Vem ska köpa Knyttet?

Lågkonjukturen börjar redan bidra till ett hårdnande samhällsklimat. Igår stals ett gäng muminkostymer från en turnerande teaterensemble. Frågan är hur den svarta marknaden ser ut för muminkostymer? Man kan visserligen tänka sig många som gärna skulle äga en sådan - barnlitteraturvetare, Hallongrottan - men frågan är vem som kan frigöra tillräckligt med cash för att förverkliga drömmen?

Det verkar förresten inte vara första gången en muminfigur är på drift.

måndag 27 oktober 2008

Hemligheten avslöjad!

Som de bloggande 80-talister vi är har vi naturligtvis inga gränser för vad vi lämnar ut på nätet, inga hemligheter, inga hämningar.

Vi skulle aldrig drömma om att försöka undanhålla våra bästa recept eller aladåbtips.

Dagens matlagningstips för er vegetarianer med aladåb-munchies är agar-agar. Som gelatin men gjort på alger. Är man lite för generös med flingorna det kommer i får aladåben samma konsistens som en studsboll. En sk. studsaladåb.

Keats and Yeats are on your side


Usama bin Ladin skriver en bok om sin syn på saken.

Morrissey skriver en självbiografi.

Låt oss spekulera kring mottagandet av dessa böcker. Jag tror att bokhandeln kan dra stor nytta av att jämföra med lanseringen av Harry Potter och Da Vinci-koden.

Morrisseyfansen, de sköna killarna och de övervintrade pandorna, kommer att tälta utanför akademibokhandeln samtidigt som de listar de bästa låtarna och säljer hemmagjorda smithsfanzine till varandra. Eventuellt kommer någon händigare av dem släpa dit en tv och ett singstar så att de kan utmana varandra på This Charming Man. När boken recenseras kommer alla recensenter som gör minsta antydan till att boken inte är litterärt guld mordhotas. Men eftersom morrisseyfansen per definition är klena och saknar kunskap om kemi då de alla gått humanistisk/estetisk linje på gymnasiet är det bara tomma hot.


När Usamas bok släpps kommer reaktionerna bli spekulationer kring huruvida någonting är sant i boken. Är det bara någon som vill tjäna lite pengar på en spekulativ bok, eller är det faktiskt precis som det står på försättsbladet "Allt jag berättar är sant"? Sen kommer de religiösa knäppskallarna av olika bekännelser att börja hota bokhandlare och varandra. I detta fall ska man dock inte vara lika säker på att det är tomma hot, och akademibokhandeln kanske bör ta det säkra före det osäkra och ta in sina skyltar på natten. Det bokförlag som ger ut boken riskerar naturligtvis att hamna på terrorlistan och få sina tillgångar frysta, men vem gör inte det nuförtiden?