torsdag 27 november 2008

Torsdagsdiskussion: Ståuppkomediproblemet

C: Borde ni inte blogga om Mårten Anderssons uttalande om kvinnliga komiker i DN? "Jag tycker inte att det finns överdrivet många roliga tjejer i Sverige, och det beror på att nästan allihop utgår från att vara kvinna. Det är min teori. De går upp och säger: Jag som kvinna tycker så här Ni män, ni är så här." Mårten vet inte att män utgår ifrån att vara män men att det är det som är normen dvs det osynliga. Dumt sagt.

E: Fast... han har ju rätt om svenska kvinnliga komiker, även om det är klumpigt formulerat. Det han beskriver är ju exakt det som är problemet med Anna-Lena Brundin. Har man genomlidit ett av hennes set så förstår man precis vad man menar. Hon tror liksom att det räcker med att hon säger att "Jag är kvinna, det är inte ni". Fast problemet är förstås inte att hon utgår ifrån att hon är kvinna, utan att hon utgår ifrån att det räcker att observera det för att hon ska vara komiker. Problemet är väl för övrigt inte att det finns för få roliga kvinnor i Sverige. Problemet är väl att rätt få kvinnor använder den humorn för att försöka bli ståuppkomiker. Om det nu är ett problem.

A: Problemet är väl snarare att han inte fattar att han är man och att män är neutrum och aldrig behöver definieras utifrån sitt kön. Även om de är precis lika tråkiga.

E: Jag vet inte, han har faktiskt verkat rätt mycket vettigare än så de gånger jag sett honom. Fast det han invänder mot är ju faktiskt att kvinnliga komiker kör särartsfeminismkomedi, vilket ju till exempel Anna-Lena Brundin gör. Typ som Chris Rock som bara blir tråkigare ju mer han pratar om skillnaderna mellan könen. Det han säger är ju faktiskt: de utgår ifrån hur det är att vara Kvinna, att det särskiljer sig så ofantligt från att vara man.

A: Men män utgår ju också ifrån hur det är att vara män, men de fattar ju sällan de själva.

E: Jo, det är ju en jävligt klumpig formulering, det håller jag med om. Och om han verkligen menar att kvinnor inte ska utgå ifrån att de är kvinnor är det ju väldigt puckat tänkt. Men hans standupexempelmening är ju ett exempel på något jag ofta själv stört mig på med ståuppkomiker - både manliga och kvinnliga. Det är ju en sak att utgå ifrån sig själv och vem man är (kvinna, svart, vit, man, skåning, stockholmare etc.) och en annan att hela tiden betona skillnaderna mellan sig själv och andra grupper. Det är inte humor, mer katalogisering.

2 kommentarer:

Anonym sa...

booooring

Anonym sa...

Är väldigt dåligt insatt i den svenska humorvärlden men är Anna-Lena Brundin verkligen representativ för kvinnliga komiker?

Efter lite googling visar detta sig redan vara en fullfjädrad debatt på Newsmill... http://www.newsmill.se/artikel/2008/11/17/ni-man-borde-skratta-oss-kvinnor