Bokmässan i Göteborg kan vara en så otroligt olik upplevelse från gång till gång. Jag har varit boknördig tonåring, i extas över kändisar, böcker och roliga seminarier. Ångestladdad arbetssökande som försökte prångla på ointresserade förläggare mitt visitkort samtidigt som de försökte prångla på mig böcker (fruktansvärd upplevelse). Nu är jag sedan andra året en av de som jobbar. Plötsligt är det inget av det ovan nämnda utan istället ett jäkla rännande och bärande. Mellan seminarier man inte själv valt att gå på och signeringar där man försöker organisera köer och bolla rätt växel.
Det här sista är ganska kul, men man märker liksom inget av mässan. Jag minglar inte, jag har inte hunnit träffa en käft (Elise, det ryktas att du är här?) och jag har under min första dag inte köpt en enda bok. I dag har jag tänkt råda bot på detta och smita dit innan jobbet börjar och vandra runt lite. För att sedan släpa inköpta böcker hela dagen...
Jag är evigt tacksam att den mellersta fasen av mässan åtminstone tillfälligt är över. Det är roligare att ha något att göra. Det enda som är sig verkligt likt är att man har ont i fötterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar