Dr Hjärnskakning, eller hur jag lärde mig att älska hjälmen och sedan slutade igen

Detta är inte en cykelblogg. Men man skulle kunna tro det, för här kommer ännu ett inlägg om cykling.

Jag har inte hjälm när jag cyklar. Det beror på att jag bor i en annan stad än Stockholm och där har man inte hjälm. Det är naturligtvis dumt.

Hur dumt det är illustrerades denna sommar när jag ramlade av cykeln och fick hjärnskakning. Det var inte så farligt och den allmänna känslan var att om jag bara hade haft hjälm hade det bara varit några skrubbsår. Och när den fjärde människan på akuten har ställt rutinfrågan "Hade du hjälm?" så känner man att även om jag får hjärnskakning nästa gång i alla fall så är det för pinsamt att svara nej.

Så i väntan på att Hövding kostar lite mindre så är jag nu en klok och ansvarsfull person.


Uppdatering:
Allt ovan skrevs för ungefär två månader sedan. I helgen vaknade min inre tonåring och skrek "Jag hatar dig, du låter mig aldrig göra något dumt och oansvarigt längre!" Så nu har jag inte hjälm längre. Det är så himla dumt.

Och så himla underbart.